Lisa är påväg hit och vi skall strax påbörja våran cocktailkväll. För övrigt är det en EFIT-dag idag så glöm inte att komma tillbaka i morgon då resultatet redovisas. Trevlig helg.

Dagens citat står Lisa för och det kom tydligen rakt från hjärtat:

"Fuck off in the hell of the name."

Fredag morgon. Micke kommenterade min frisyr just innan han gick till jobbet. Det brukar han aldrig göra, och när han nu sa "snygg" med referens till hårbollen får man väl tro att han menade det. Tyvärr hade jag inte ens gjort i ordning håret ännu.

Har jag alltså i 27 års tid slösat bort massa tid på att fixa håret?

Låt säga att jag på allvar började bry mig om mitt hår i tredje klass och att en frisyr i genomsnitt tar fem minuter att fixa (vissa dagar en kvart, andra dagar två minuter) och att jag fixar håret sex dagar i veckan. Söndag är ju trots allt vilodagen. Sex dagar i veckan, 52 veckor om året, blir 312 dagar a 5 minuter på ett år, alltså 1560 minuter = 26 timmar. I tredje klass var jag 9 bast och nu är jag 27 (nästan 28, men man får ta hänsyn till felmarginalen också). Det blir 18 år gånger 26 timmar, alltså 468 timmar = 19,5 dygn.

Om vi istället omräknar 468 timmar till arbetsdagar á 8 timmar blir det 58,5 arbetsdagar. Vi avrundar till 59 arbetsdagar. En arbetsvecka består av fem arbetsdagar; 11,8 arbetsveckor. Vi avrundar igen, hänvisar till felmarginalen och får 12 arbetsveckor. Alltså, om jag skulle ha struntat i att fixa håret och istället jobbat in tiden kunde jag nu gå på tolv veckors betald semester.

Vi ska inte räkna på hur mycket tid jag lägger ner på att skriva sådana här inlägg, för det här tog så lång tid (som det icke-mattegeni jag är) att jag knappt har tid att dra kammen genom håret för nu är jag försenad till skolan och jag ska redovisa en bok på kulturhhistorian.

Adios amigos.

Hej alla ni som har en Sony Ericsson-mobil. Nivet den där ordlistan, T9? Det kan ju vara lite knepig. Idag lärde jag mig till exempel att orden dubbelfitta och negerhora finns med. Så, ta fram mobilen och prova nu. Hur sjukt är inte detta? Får en att undra vad för andra fina ord som finns i mobilen.

Se upp på vägarna. Här kommer jag! (Alltså, jag klarade det.)

Igår insåg jag att jag haft ett liv och en identitet på internätet sedan 1999 och att jag inte klarar mig utan det. Vad vore jag om jag inte hade min blogg, min ordplats, mitt facebook-konto och mitt qruiser-konto? Det kan tyckas att jag borde lägga ner lite energi på mitt vanliga liv också men jag trivs ju så bra här.

I år är det Stockholms tur att vara värd för Europride. Hela hufvudstaden kommer alltså vara regnbågsfärgad under tio dagar och jag ska dit. Jag SKA dit. Har velat så himla länge och idag fick jag mail från Marisol som frågade om hon skulle boka rum åt mig med och jag drabbades av några sekunders beslutsångest innan det övergick till tänk-om-jag-missar-massa-roligt-ångest vilket är en ångest jag inte haft på mycket länge. Flera år faktiskt. Så jag bestämde mig för att åka. Det är ett tag kvar så jag hinner ju förbereda mig. Och när den där tänk-om-jag-missar-massa-roligt-ångesten nu äntligen infunnit sig efter en sanslöst lång period av torka, så vem är jag att säga nej? Är jag inte skyldig mig själv att göra något jag vill, velat, längtat efter och kommer att längta till? I think so.

I övrigt har dagen bestått av mensvärk, pannkakor med hjortronsylt (tack till Andréa för tipset att vispa lite grädde i ett dricksglas med hjälp av lattevispen) och ett halvtappert försök att vårstäda balkongen (innan jag började frysa ihjäl). Dags för dagens femte Ipren och horisontalvila.